Om mig
Ja jag heter då Siri Backteman, är sjutton år och bosatt i Vännäs/Lycksele. Född och uppvuxen i Lycksele, Norrland men sedan hösten 2010 bor jag även i Vännäs.
Vännäs är en by i närheten av Umeå. Och jag hamnade här på grund av Liljaskolan som är gymnasiet som jag går på. Här läser jag tredje året på samhällsvetenskapliga linjen med kultur inriktigt. Linjen finns inte i det nya skolsystemet men det är ungefär som den humanistiskalinjen.Jag går även på dykning som special idrott genom IV.
När jag började på Lilja så trodde jag aldrig att jag skulle läsa samhälls eller att mitt skulle vara som det är nu. För att jag bytte nämligen linje i ettan. Från början så gick jag IP mode och textil (nu mera HV textil design) med special idrott ridning.
Men på grund av många anledningar så bytte jag till samhälls istället och när det kommer till ridningen så kunde jag tyvärr inte fortsätta för att jag var sjuk mycket.
Nu är det så att jag skulle kunna skriva en enorm uppsats om hur man alltid kommer att fundera tänk om…? När man väl har bytt linje. Man tror att det försvinner efter ett tag men då är det där igen. Jag vet att det inte är något jag borde fundera på. Jag menar jag tar studenten om bara några månader. Men jag kommer nog aldrig sluta fundera varför jag valde just samhälls.
Jag är ingen plugg människa. Jag tänker inte ens teoretiskt. Jag älskar att få göra saker som att sy eller leka och sånt.
Fast om jag inte hade börjat på samhälls skulle jag inte vara den personen jag är idag.
Jag har utvecklats så sjukt mycket sedan jag flyttade till vännäs. Som person är jag mera utåtriktad och mindre blyg. Jag vågar mera på flera olika sätt och jag har lärt mig så mycket. Jag har blivit den där tjejen i klassen som drar igång diskussioner och låtsas ha en åsikt som jag inte har på riktigt bara för att fler ska diskutera. Dessutom har jag gått från att vara den annorlunda i klassen till den personen som pratar på öppet hus och sitter i program rådet samt sektors rådet (som elevråd.).
Jag har lärt känna så många och hjälp vad vi har upplevt saker. Allt från incidenter i elevhemmet, minnen från första klassresan till Stockholm i ettan, dyknings lektionerna, störa andra på deras lektioner och Rom resan med mera.
Mitt största intresse är att arbeta med kameran.
Jag fotar, och filmar ibland, med min Nikon D90 och nu i år så läser jag foto och rörlig bild plus att jag arbetar med kameran med mitt PA. När vi fotar/filmar på skolan så använder vi Canon 650 och 550.
Förutom fotografering så är djur och natur ett stort intresse och det är något som jag har älskat hela livet. Har vuxit upp med djur och spenderat mycket tid i fjälls där vi har vårat stuga.
När det gäller resor så har jag rest ofta för att träffa släkten i Marocko, Afrika men har även rest till andra länder men mest när jag var mindre. Till Marocko har jag varit cirka nio gånger och som sagt brukar passa på att träffa mina farbröder, fastrar och kusiner när vi är där då min pappa kommer därifrån.
Jag skäms för att jag är avundsjuk på den jag har varit...
Den där lilla flickan inom mig som står där och väntar på att pappa ska komma tillbaka, att han ska öppna dörren när man står där.
Hon som har långt lockigt hår och hennes bruna ögon skiner av livsglädje.
Det är den personen som jag är avundsjuk på.
Jag skäms så oerhört mycket över att jag är avundsjuk på den jag har varit och besviken på den jag har blivit.
När jag var liten bodde jag praktiskt taget på sjukhuset för det mesta.
Jag vet att det inte var mycket som jag var rädd för.
Dag in och dag ut bestod för det mesta utav smärta som inte gick att sätta ord på och som det inte var något ide att man sa till om för man visste att man inte skulle kunna få hjälp på akuten.
Nu mera om jag får ett '' anfalla '' så skriker jag rätt ut och mår jätte dåligt.
Till slut sitter man bara där och det ända man kan tänka på är att man vill få det sluta.
På vilket sätt som helst, även om det skulle betyda döden.
Jag skäms över att det är så oerhört mycket som skrämmer mig nu mera.
Allt skrämmer mig.
Eller i alla fall nästan allt.
Jag kan inte ens lita fullt ut på mina vänner eller släppa in dom för jag är för rädd att dom kanske skulle lämna mig eller såra mig.
for a pessimist i'm pretty optimistic
jag önskar seriöst att det bara va blindtarmen eller lungorna eller nånting.
Nånting som dom vet vad det är.
Nånting som dom kan operera bort eller fixa eller åtminstone något som det finns någon medicin mot.
Jag är en person som står ut i mängden för det mesta och lyckas hamna i centrum fast jag är blyg och klumpig. Därför får jag ofta uppmärksamhet för att jag har gjort illa mig eller för att jag gör bort mig.
Jag är även den personen som har en sjukdom som läkarna inte vet vad det är för fel på eller hur man kan behandla det. Dock så räcker det inte med att jag var tvungen opereras som liten och få problem typ resten utav livet utan jag har dessutom problem med mina lungor för att dom är för små.
Allt går så här lagomt överdrivet bra.
Veckan har börjat bra, jag har gråtit på lektion igår och idag. Tro dock ingen märkte det förutom igår när jag började skrika för att jag mådde så illa men det kändes som om jag skulle få ett migrän anfall.
Det går inte att förklara hur grymt ont det gör. Det är sån där smärta som får en att önska att man bara kunde dö.
Jag kan bara säga att jag är grymt avundsjuk på mig själv.
Den personen jag har varit.
Att jag orkade stå ut med allt som har hänt. Att praktiskt taget bo på sjukhus och ha ont typ hela tiden. Att fara på akuten bara för att få höra att dom inte kunde göra nått här i lycksele som vanligt.
Jag mår inte bra nu men jag ska verkligen försöka med det. Jag säger inte att jag ska försöka få det att bli bra men jag ska försöka.
För det är en stor skillnad på bra och att försöka. Jag kommer inte att må bra den här sista tiden på forsdalaskolan så att ni vet om någon bryr sig.
Men jag ska försöka gå dit varje dag så att jag kan gå på en skolan till hösten där jag kanske kan försöka må bättre. Med det här menar jag inte att det är forsdalaskolan som gör att jag mår dåligt. Men jag kommer kanske inte orka vara med mina vänner fast ändå kommer jag vara tjatig och vilja ha dom där hela tiden.
Nu låter det som om jag mår hur piss som helst men jag behövde skriva av mig och jag tycker inte om sjukvården här.
Låter som om vi ska försöka få dom att börja arbeta igen med att ta reda på vad det är (:
Även om jag är tjatig så älskar jag mina vänner och jag skulle verkligen inte klara mig utan er.
Nu låter det där säkert som tomma ord som vem som helst skulle skriva fast jag menar det :3
Sjuk sak
Ni som inte ha hört mig nysa ska vara glad.
Jag låter typ som en valross eller nånting.
Förutom det att dom är söta... D:
.
Dom bryr sig inte, för er som inte har fattat det.
Dock så älskar jag när folk ställer samma fråga och sen säger emot eller överöser en med fler frågor :D
När vi var i Vinliden på femtio års fest och Anton frågade vad jag har tänkt gå på gymnasiet och jag sa antagligen media eller mode och textil, så var det så roligt att höra hans svar. Han tyckte att absolut inte media xD
Det roliga i det här är då att han jobbar inom media, han har spelat in bland annat Johan falk och nån säsong av salt ön. Men det han menar är att om man är intresserad och tror att man vill jobba inom media kan man lära sig lika mycket eller mera på egen hand och att det finns risk att man blir less på det om man både pluggar media i skolan och håller mycket på med det på fritiden.
Sen har vi Rickard som också är rolig att prata framtid med för han ställer fråga på fråga på fråga (;
Försöker få en att inse och förstå vad man verkligen vill.
btw jag håller på att bli sjuk.
illamående, kallsvettas och får typ halvt kräkningar och har jätte svårt att andas.
just ja och imorrn har vi en blääää eftermiddag med hk lärare och bild lärare borta på kurs.
Vikarie i bild så att man inte kan jobba på bild projektet som ska lämnas in vecka tjugo tror jag det är.
Hihi ska kanske ut och ta kort imorrn hur som helst om jag inte faller ihop.
social sak
Finns det någon social sak?
Kvällen blir att se körslaget och kanske nån film sen då det inte finns någon social tillbringas den med grannen, mamma och pasi (:
Grattis : D
Idag ska man fira två speciella personer som fyller år : D
Eller det är nog fler som fyller år men dom speciella är Lina Leijerholt som fyller arton idag och sen har min mamma dessutom (:
Så ett stort grattis till dom! ;D
Wohooo
Fast det såg ut som snö blandat regn när jag tittade ut.
Så jag går med paraply (:
Idag ska det förhoppningsvis bli bättre i halsen, börjar känna mig jätte förkyld igen O.o
Hoppas i får en bra onsdag ;D
